Min stora magnet – en hjärnforskare på äventyr

--- Kajsa Igelström ---

En dag när jag var liten fick jag och min lillebror varsin present av en bekant. Jag fick hårsnoddar. Min bror fick en magnet. Du vet, en sån där U-formad röd-vit magnet som man kan fånga in alla möjliga objekt med. Jag var så avundsjuk.

Men vilken revansch jag har fått! På Princeton Neuroscience Institute har vi inte mindre än TVÅ magnetkameror som skulle kunna suga i sig en hel kontorsstol (om man är slarvig och dum och beredd att förlora jobbet). I vilket fall retar jag min bror regelbundet. Inte för att han bryr sig, men jag är evigt exalterad över de möjligheter som mina stora magneter ger.

  Det nybyggda Princeton Neuroscience Institute i solnedgången

Det nybyggda Princeton Neuroscience Institute i solnedgången

En gång fick jag till och med möjligheten att stoppa in min bror i en av magneterna. Vi hade noggrant testat honom med metalldetektorer för att se till att han själv inte skulle kunna sugas in i magneten. Sedan lade han sig på britsen och jag förde in den så att hans huvud hamnade precis i mitten av magnetfältet. Sedan, från kontrollrummet, kunde jag börja ta bilder av hans hjärna. "Grattis, du har en!" sade jag genom intercomsystemet efter den första sekvensen. Naturligtvis en lättnad för oss båda.

  Förbereder inför ett experiment med magnetkameran

Förbereder inför ett experiment med magnetkameran

Jag och mina kollegor har skannat hundratals personer, både vuxna och barn, med Princetons magnetkameror. Genom en kombination av ett statiskt magnetfält, dynamiska magnetfält och radiofrekvenspulser, kan min stora magnet producera svartvita bilder av hjärnans struktur eller filmer av dess aktivitet. Vi använder en kombination av olika tekniker för att studera var och hur hjärnan aktiveras under olika aktiviteter eller under fritt fantiserande.

Själva experimentet i magneten är relativt enkelt. Jag ser till att jag själv inte är magnetisk, bäddar britsen med lakan och kuddar, och går igenom pappersarbetet med försökspersonen. Institutionen har fysiker som tar hand om magneterna och ser till att de fungerar som de ska. Själv har jag utbildats i att använda systemet, se till att säkerhetsprotokollen följs, och hantera potentiella nödsituationer.

  Vi gör oss redo inför ett experiment

Vi gör oss redo inför ett experiment

Det riktiga arbetet kommer efteråt, när all data ska analyseras. Jag spenderar nästan all min tid vid datorn, där jag funderar ut de bästa sätten att kartlägga hjärnfunktioner, programmerar, sammanfattar resultat, skriver artiklar... Som tur är tycker jag det är roligt, även om axlarna inte alltid håller med.  

  Analys av hjärnbilder sent en kväll

Analys av hjärnbilder sent en kväll

Att vara forskare är det mest spännande yrke jag kan tänka mig. Jag har skannat många Princetonstudenter och de har en stark tendens att somna. En gång somnade en kille så djupt att jag trodde han förlorat medvetandet och sprang in, beredd på en nödsituation. Men han hade bara studerat lite för mycket.

På senare tid har jag skannat 8-10-åringar med ADHD och andra funktionsvarianter. Vi låtsas att kameran är ett rymdskepp och sjunger Starwarstemat när vi skjuter in britsen. Rymdresan är lika spännande för mig som för barnen!

Där fick du, brorsan!