Universitetsstudier med Autism eller ADHD

 

Nya sociala sammanhang, mer frihet både hemma och i skolan, och höga krav på den egna förmågan att organisera tid och studier. Att studera på universitetet är en utmaning för alla, men särskilt för dem som har autism/ADHD.

lecturehall.jpg

Över 150 personer deltog i vår enkät om erfarenheter av universitetsstudier. De flesta hade fått en ADHD och/eller autismdiagnos i vuxen ålder, och 78% var (cis)kvinnor.

Du är så duktig… men till vilket pris?

Många personer med autism och ADHD som börjar på universitetet är i grunden ambitiösa och intresserade. En förmåga att bearbeta stora mängder av information och en tendens att dyka djupt in i ämnet kan vara recept för framgång.

Den som bara ser studieresultaten kan luras. Antingen luras att tro att personen surfar igenom sina studier utan större ansträngning, eller luras att tro att hen är lat och slarvig.

I vår enkät beskrev deltagarna sin egen upplevelse. Och oavsett studieresultat var det oerhört vanligt att där inuti, där fanns utmattningen. Vi ställde ingen specifik fråga om trötthet eller stress, men ändå berättade majoriteten av deltagarna spontant om en väldig trötthet och höga stressnivåer under studieåren. En långvarig utmattning verkade inte sällan grundläggas på universitetet, och ledde till sjukskrivning och psykiska besvär.

Så vad orsakar stressen och tröttheten?

Vissa scenarior återkom i enkätsvaren som orsak till utmattning, och de var relaterade till typiska autism- och ADHD-drag.

Energireglering
Om man inte känner när hjärnan blir trött eller när känslor borde tas omhand blir det svårt att reglera sitt beteende för att hushålla med energin. Många personer med autism har svårt att känna igen känslor (alexitymi) och att lyssna på kropp och själ. Exekutiva svårigheter i både autism och ADHD kan göra det svårt att slita sig från krävande uppgifter eller att stå emot impulser att ägna sig åt aktiviteter som i längden orsakar studiestress. Om man dessutom levt med kronisk stress på grund av odiagnosticerad autism/ADHD i barndomen, vet man kanske ens inte hur det känns att vara utvilad! Vid den här tiden i livet kan det börja kosta på, och det beskrevs av många deltagare.

“Har slutför allt i sista sekund pga oförmåga att planera, men klarat av studierna. Mycket stress.” (Kvinna, 46; autism)

“Svårigheter att begränsa mig och inte gå in i tusen roliga projekt. /…/ Slutade med katastrof och stora kognitiva svårigheter som jag först nu förstår 20 år senare som energiregleringssvårigheter.” (Kvinna, 38; ADHD och autism)

“Utmaningar: att hantera det sociala runt omkring samtidigt med studierna. Mycket intryck. Det höga tempot var också svårt. (Man, 44, autism)

Många personer med NPF-diagnoser har också en stresskänslighet som gör dem extra känsliga för de krav och det tempo som finns på universitetet. Om de flesta studenter upplever en viss nivå av stress, så är det troligt att stressen hos studenter med NPF är multiplicerad.

Att sålla i information
En vanlig utmaning för personer med autism eller ADHD är att sålla i den tsunami av information som finns i universitetsvärlden. Instruktioner och föreläsningar förutsätter ofta en förmåga att dra vissa slutsatser baserat på sådant som läses “mellan raderna” och att själv kunna välja ut det som är viktigast. För en person med autism kan det verka som att andra har en närmast magisk förmåga att förstå vad som krävs utan att det uttalats i ord. Då är det lätt att tro att en omänsklig insats krävs för att få godkänt. Man studerar ALLT, utan att kunna välja vad som är viktigt. Personer med ADHD har ofta ett liknande problem med att sålla, ofta med en tendens att hoppa på alla intressanta spår som dyker upp under studierna. Inte konstigt om man blir trött då.

“Utmaningar: att välja (litteratur, ämne osv), sovra, sätta igång, sammanfatta, avsluta, och begränsa mig (skriver för mycket när jag väl satt igång.” (Kvinna, 45; autism och ADHD)

“/…/Sen började det bli färre föreläsningar, mängder av grupparbeten, många små inlämningsuppgifter (och andra småuppgifter) /…/, mer oregelbundna scheman som inte kommer ut i förväg, flera uppgifter som ska vara klara samtidigt, mer upp till den enskilda studenten att upptäcka allt själv via intranätet /…/. Det här gjorde att all energi gick åt till att hålla reda på var jag skulle vara och vad jag skulle göra.” ) (Kvinna, 34; autism)

Många av deltagarna hade ännu inte fått en diagnos under sina studieår, och hade därför ingen riktig insikt i att de kanske fungerade annorlunda. Man bara studerade, dag och natt. Eller så orkade man knappt ens börja försöka. Det är ju omöjligt att hitta en ingångsvinkel om materialet verkar totalt gränslöst. Problem-baserat lärande (PBL) kan vara extra svårt för studenter med NPF, om ramarna är lite otydliga och friheten är stor.

Sinnesintryck och sociala faktorer
Både autism och ADHD medför ofta en känslighet för sinnesintryck och distraktioner, och det nämndes av många deltagare. Dock verkade detta vara något som kunde kompenseras för, i alla fall om man hunnit få diagnos under studieåren. Tysta klassrum, hörlurar, enskild tenta, etc. Sådant finns oftast tillgängligt för de som behöver. Tricket är nog att själv veta om att man behöver det, så att man kan be om hjälp.

Många nämnde också sociala problem, men oftast utan detaljerade beskrivningar. Att känna sig utanför, svårigheter med grupparbeten, en oförmåga att delta i studentlivet… sociala utmaningar var en källa till både stress och utmattning för många. Ett mindre antal deltagare beskrev istället att de hittat ett socialt sammanhang på universitetet, där de fått en självklar plats och kunde dela sina intressen. Det är säkert väldigt beroende av var man hamnar och vilken utbildning man går.

Startkablar och koncentration
Att börja med uppgifter är en stor utmaning, speciellt för dem med ADHD. Särskilt svårt blir det om man också har svårt att avgöra vad som förväntas och exakt vad uppgiften består av. Många beskrev en tillvaro av uppskjutande och sista-minuten panik, skev dygnsrytm och prestationsångest. Tråkiga uppgifter kan vara näst intill omöjliga för personer med ADHD, eftersom koncentrationen inte kan upprätthållas utan intensivt intresse. Även om universitet ofta har mentorsprogram och studiehjälp är det inte alla som hittar en studieteknik som håller i längden.

Kunskap hos lärare och medstudenter

Samhället kan bli mycket bättre på att förstå och acceptera personer med autism/ADHD. Universitetet är inget undantag. Överlag kände sig många ensamma och missförstådda. Några som hade studerat på vårdrelaterade utbildningar eller lärarlinjer berättade om hur deras lärare och medstudenter pratade illa eller tanklöst om personer med NPF. Det verkade inte ha slagit dem att det kunde finnas vuxna med diagnoser mitt ibland dem. Våra deltagare beskrev att det triggade en stress och en rädsla för att “komma ut”, eftersom acceptansen inte verkade finnas.

Det finns studieglädje och kapacitet!

Det fanns ofta både en tilltro till och stolthet över den egna förmågan. När deltagarna ombads att beskriva sina styrkor berättade många om sin kapacitet att borra ner sig i komplicerat material, att aldrig tröttna (i alla fall när det är intressant), att vara kreativ och driven, och att ha lätt för att lära.

I vissa fall hade deltagarna hittat sätt att kunna ta vara på sin kapacitet. En del hade hittat ett program som var strukturerat och förutsägbart, eller en mentor som verkligen kunde guida dem över barriärerna. Det verkade gå särskilt bra för de med autism som studerade sitt eget “specialintresse”. Även om tröttheten kanske inte helt kunde undvikas kunde ibland studieresultat uppnås utan alltför stora personliga kostnader.

Att hitta hjälpen

De flesta universitet har stöd för personer med neuropsykiatriska tillstånd eller andra funktionsnedsättningar. Men det gäller att kunna hitta den hjälpen. Många universitet designar sin information på ett sätt som inte är perfekt för en autistisk/ADHD-hjärna. På grund av långsamhet i att processa oförutsägbara scenarior eller ljud/språk har en del väldigt, väldigt svårt att ringa telefonsamtal eller besöka en okänd plats. Då ska kanske första stödet vara att låta en be om hjälp genom den kommunikationskanal som fungerar. Det räcker inte med en adress eller telefonnummer. En hemsida med foton på ansikten och kontorsmiljöer, och med tydlig information om vilka hjälpmedel som finns är en bra start.

Var är forskningen?

Vår enkät var informell men inspirerande. Kanske det mest intressanta som kom fram var den utmattning som beskrevs. Det visar så tydligt att framgång på utsidan kan kosta på något oerhört, speciellt när ens hjärna får jobba på högvarv för att klara sådant som går automatiskt för många medstudenter.

En sökning i forskningslitteraturen med nyckelord relaterade till utmattning, trötthet, autism och ADHD hittar tusentals träffar om hur trötta alla RUNT OMKRING personerna blir! Lärare, föräldrar, vårdgivare, you name it. Ingenting om trötthet hos personer med NPF. Även om utmattning inte är ett kärnsymptom i autism eller ADHD verkar det vara oerhört vanligt. Exakt hur vanligt det är vet ingen, för det har inte studerats ännu.

Ett annat viktigt tema som framkom här är att det stöd som erbjuds på universiteten ofta inte verkar “nå fram” och riktigt hjälpa. Det återkommer vi till i framtiden!